ceylon-jenny: september 2009

onsdag 30 september 2009

Carlgren& Marton, Reflektion II

I boken där författarna skriver om apelsiner nämns något, som jag kom att tänka på när jag var och hämtade min yngsta dotter på dagis. Nämligen att ett blåbär inte bara är ett blåbär utan också något du kan måla med. Jo, det är sant ! Barnen 1 - 3 år hade gjort varsina blåbärstavla och de var superfina och sååå charmiga ! Vilken kreativ fröken var förstås min första tanke. Otroligt kul och rolig idé, och det är lite det jag vill komma till. Man kan många gånger tänka ytterligare ett steg och kanske utveckla dagens aktivitet till något ovanligt nytt och fräscht. Why not ?

Jag tror också på att visualisera matematieken. Tag exempel från verkligheten så den blir begriplig. Gå ut i naturen och ta hjälp av allt levande som finns. Löv, stenar, grenar osv. Rita mycket på tavlan och förklara hur olika former och formler ser ut. Dela klassen i 4 grupper så eleverna vågar fråga. Se till att lära ut grundstenarna och arbeta med dem intensivt.. Utan grunden i matematik kommer man ingen vart. Du måste förstå det allra enklaste för att kunna klättra. Det här är min erfarenhet. Lycka till !

tisdag 29 september 2009

Reflektion av boken Lärare av i morgon (Carlgren & Marton )

I bokens första del ger författarna en inblick av skolans värld. Skolan idag är inte densamma som för 20 år sedan då jag själv gick i skolan. Dock tycker man ju ofta att det mesta förändras till det negativa, men det tycker inte jag. Mina lärare var i mångt och mycket som lärare A i boken. Jag har även upplevt lärare som var som F. Den läraren var så engagerad och gjorde oss elever väldigt motiverade. Valmöjligheterna i dagens skola är väldigt många fler. men utrymmet för den som inte " passar in i ramen" är på en hel del skolor mer förämrade på grund av neddragningar på personalstyrkan osv.

Jag kan tänka mig att ett stort dilemma för en lärare är, att i en klass är eleverna dels olika mogna/mottagliga och dels kunskapsmässigt väldigt spridda. I boken beskrivs just frustrationen över att inte räcka till som lärare. Den ene eleven är knappt färdig med uppgiften innan det är dags att börja på nästa. Medan den som har lätt för sig är färdig sedan länge och mer eller mindre fått sitta av tiden. Som lärare i den situationen känner nog de flesta att man bör vänta in och ge alla sin tid. Det rättvisaste tycker jag är att ge lite djupare och mer nyanserade frågor till den som har lätt för sig. Den eleven får ännu mer och djupare kunskap i ämnet och kan se andra infallsvinklar och därmed kanske till och med ifrågasätta läroboken.

Motivationen hos eleverna är en annan del som tas upp. Detta faktum att endel är motiverade och andra inte är något man som lärare måste jobba med. Jag tror att en jättemotiverad, glad, pigg engagerad lärare också kan motivera den mest omotiverade. Jag säger dock inte att allt ligger hos läraren. Som elev har du också ett ansvar självklart. Att gå bakom med "piskan" är inte en bra start. Jag tror på lärares E:s metod det vill säga att genom Grupparbeten, projektarbeten, dramaövningar, kontaktövningar ( Carlgren & Marton 2004 s. 45) forma gruppen.